12:29:42
Spelrecension - The House in Fata Morgana: A Requiem for Innocence
Hej på er! För ett litet tag sen spelade jag klart The House in Fata Morgana: A Requiem for Innocence så jag tänkte att jag skulle göra en recension. Har ni inte spelat det första The House in Fata Morgana så rekommenderar jag inte att ni spelar det här eftersom det är en prolog och spoilar en del av det första spelets plot twists.
Format: PC
Gameplay: Precis som det första House in Fata Morgana-spelet så är det här en Visual Novel. Det finns några enstaka val att göra, men de påverkar inte storyn. Utöver dessa val är det bara story.
Handling: A Requiem for Innocence är en prolog till det första spelet och tar upp de händelser som ledde till The House in Fata Morgana. Vi får här en fördjupning av dessa händelser och de karaktärer som vi i det första spelet inte fick lära känna särskilt väl, för att det egentligen inte var deras story. Men nu är det det. Det handlar om en ung man med ambitioner för stora att hantera ensam och en flicka som både tillbes som ett helgon och förkastas som häxa. För dem finns det inget lyckligt slut.
Utöver denna huvudstory finns det även några korta berättelser som knyter an till det första spelet. Samt en episod som berättar vad som hände med två av karaktärerna från det första spelet.
Omdöme: Jag älskade det här spelet! Jag var rädd att A Requiem for Innocence inte skulle hålla måttet, dels för att det är betydligt kortare än det första spelet, men också för att det berättar en berättelse vi redan fått ta del av i det första spelet. Jag visste ju allt redan, så varför skulle jag behöva läsa det igen, men i ett mer utförligt format? För att det är mer utförligt. Jag älskade Morgana i det första spelet, men här blev hon hundra gånger mer mänsklig och jag kände hur jag kunde knyta an till henne på ett helt annat sätt. Samma sak med Maria och Jacopo. Jag kunde förstå dem i det första spelet, men nu kunde jag även känna med dem. Tack vare detta blev en berättelse som redan påverkat mig djupt ännu bättre och på gott och ont, ännu mer tragisk. Redan från första början vet man ju att detta inte kommer att sluta bra, för då hade aldrig The House in Fata Morgana funnits, men ändå satt jag där och hoppades och bad att det skulle sluta på något annat sätt. Att de lyckliga dagarna man får se i början av berättelsen bara skulle fortsätta i oändlighet. Men så blev det såklart inte, och när det oundvikliga slutet kom satt jag där med tårfyllda ögon ännu en gång, och det var värt det.
De korta sidoberättelserna tyckte jag var helt okej, men efter att ha spelat Main Storyn så gjorde de inte så mycket för mig. Jag var för påverkad av slutet för att riktigt bry mig. Episoden som talade om vad som hände efter det första spelet däremot... Jag både grät och log som ett fån samtidigt. Det var såååå tillfredställande. Ni som spelat det första spelet kan säkert tänka er vilka karaktärer denna episod fokuserar på, men jag låter bli att nämna några namn på grund av potentiella spoilers.
Jag ger The House in Fata Morgana: A Requiem for Innocence betyget 5/5. Det är sorgligt, det är tragiskt, och det är helt himla fantastiskt. Läs!!!
//Fia R.