16:30:00
Recension - Dark souls II: Scholar of the First Sin
Så var det dags för Fia E att recensera det svarta fåret i Dark Souls-serien, Dark souls II.
Titel: Dark souls II - Scholar of the First Sin
Serie: Dark Souls
Genre: Action RPG
Format: Playstation, PC
Speltid: 70 timmar

En förbannelse har fallit över världen. Eldens tid lider mot sitt slut och gudarnas makt försvagas för var dag. Du drivs av fragmenterade minnen till kungariket Drangleic där du får veta att du bara är en i en lång rad "hollows" som passerat. De flesta utan en gnutta av sin mänsklighet kvar och helt drivna av instinkter. Av de som har sina sinnen kvar så har de flesta redan gett upp allt hopp.
Du anländer snart i staden Majula där du träffar den sista kända eldvaktaren som lovar att leda dig till svaren du söker på frågor du inte kan formulera.
Seek souls. Larger, more powerful souls.
Seek the King, that is the only way.
Lest this land swallow you whole… As it has so many others.
Storyn är ganska komplicerad och svår att förklara utan att gå in allt för mycket i historia och spoilers, så jag lämnar det där.

En av Souls-klassikerna. Du slår, duckar och blockar fienders attacker och använder magier precis som du kunde förvänta dig om du spelat andra souls-spel.

Områdena är mer varierade och öppna än i Dark souls 1, med mycket större ytor att röra sig på. De är också över lag mycket mer intressanta och estetiskt tillfredställande. Trots att spelet var relativt linjärt så kändes det oftast som man hade flera alternativ för att ta sig vidare.
Det fanns otroligt många möjligheter att hitta sin egen spelstil tack vare alla de hundratals unika vapen, magier och andra verktyg du fick tillgång till

Spelet känns lite gammalt och klumpigt om du har spelat Fromsofts nyare spel.
Hollowing systemet som får dig att se ut som en zombie 90% av tiden du spelar och som sänker ditt max-liv varje gång du dör är otroligt onödigt. Man får relativt tidigt en ring som gör effekten av hollowing lite mer uthärdlig, men det är störande att det alls finns.
DLCerna var dels väldigt kryptiska att hitta till och så var det också de sämsta områdena i spelet med stor marginal. Bossarna var bland de bästa och mest utmanande, men jag skulle ändå rekommendera att man skippar DLC helt och hållet.
Världen och friheten du har att välja din egen spelstil bär helt och hållet spelet.
Att slåss är mer likt Dark souls 1 än vad det är 3an om vi säger så. Man vänjer sig dock efter ett tag och den bättre designen av spelets områden gör att man sällan blir lika frustrerad över att dö ”orättvist” än i de tidigare spelen.
Har du aldrig spelat Dark Souls innan så är det inte tvåan du ska börja med, men för den som får mersmak så kan jag definitivt rekommendera spelet (utom DLC). Jag ger Dark souls 2 - SOTFS betyget 3.5/5.


... Som sagt så ser man ut som en zombie större delen av spelet.