16:03:00
Topp 5 Spelantagonister
Hej på er! Stort inlägg idag, men ämnet förtjänar att få ta plats. Idag tänkte vi nämligen prata om antagonister, mer specifikt våra topp 5 spelantagonister. Spel är fantastiska, men något som kan göra dem ännu bättre är en riktigt bra antagonist. Här är våra favoriter.
NR 5
Fia R: Jacopo Bearzatti - The House in Fata Morgana
Jag tycker om antagonister som man kan förstå sig på och sympatisera med och Jacopo är en sådan antagonist. Han är grov i munnen, beter sig som ett riktigt svin och ibland är han till och med ond, men jag kan förstå varför han beter sig som han gör och det finns stunder då jag tycker synd om honom. Jag kommer troligen aldrig förlåta honom för det han gjorde mot The White Haired Girl eller Morgana, men som antagonist är han fantastisk och jag älskar honom!
Fia E: Ganon – The legend of Zelda
Storyn är väl ganska generisk och trist egentligen, men Ganon var den första skurken jag har ett minne av från ett spel och av enbart nostalgiska skäl får han en hedersplats på listan.
Fia H: Orochi - Okami
Orochi var en av de första stora bossarna jag någonsin besegrade när jag började spela spel. Medan de flesta bossar i Okami kräver att du går igenom en grotta så är Orochis grotta lite annorlunda, du misstas för en av Orochis undersåtar och kan gå omkring bland andra som lyder under honom och man märker att dem respekterar honom (även om en del också är lite rädda). Men bara det att han faktiskt har folk under sig som gör sitt bästa för att han ska få sig en bra måltid gör honom i mina ögon till en av de bästa bossarna i Okami.
NR 4
Fia R, Fia E & Fia H: Akechi - Persona 5 och Persona 5 Royal
Fia R: Akechi blev snabbt en av mina favoritkaraktärer i Persona 5 och när han sedan visade sin sanna natur tyckte jag om honom ännu mer. Med en tragisk historia och psykotisk natur kan man inte göra annat än att älska honom, särskilt när han så desperat vill vara din vän och så desperat hatar dig på samma gång.
Fia E: Få karaktärer har gjort mig så galen som Akechi har, jag älskar och hatar honom på samma gång. En trasig själ som man inte kan hjälpa att känna för.
Fia H: Har inte så mycket att tillägga om Akechi som Fia E och R inte redan har sagt. Gillade Akechi som karaktär redan i Persona 5 och älskade att han fick sin story utökad i Royal.
NR 3
Fia R: Adachi - Persona 4
På tal om dubbelnatur, Adachi från Persona 4 gjorde det först och enligt mig gjorde han det bättre än Akechi. Adachi förvånade mig och jag kände mig så förråd när jag insåg att han inte var min klantiga, snälla polisvän utan den som låg bakom hela mordmysteriet. Jag hade aldrig kunnat ana att det var han som var boven och jag hade verkligen aldrig trott att en så mörk personlighet dolde sig inom honom.
Fia E: Knight Artorias the Abysswalker – Dark souls
Av alla berättelser i Souls-spelen så stod Artorias verkligen ut från mängden. Som vanligt så är storyn ganska kryptisk, men jag rekommenderar verkligen att man tittar på VaatiVidya’s video om Artorias. Det är en historia om ära, lögner och plikt, med ett mycket tragiskt slut där man ställs mot en gammal vän i en duell som ingen vill vinna men ingen heller kan ge upp. Artorias är också den bästa bossfighten i Dark souls 1.
Fia H: Axel - Kingdom Hearts Chain of Memories/Kingdom Hearts 2
Axel är medlem i gruppen Organization XIII, gruppens mål är att återskapa Kingdom Hearts och få tillbaka sina hjärtan/själar som de förlorade när de blev Nobodies. Till detta vill dem använda Sora då de behöver någon som kan använda en Keyblade. För mig utvecklas Axels personlighet i Chain of Memories medan hans resa ändras och får ett abrupt slut i KH2. Han är kanske inte en antagonist som står direkt på motsatt sida men hans handlingar och driv gör att han kommer i konflikt med Sora vid flera tillfällen, och det enda han tillslut vill är bara att få sin bästa kompis tillbaka.
NR 2
Fia R: Kuja - Final Fantasy IX
Från första stunden denna vackra varelse dök upp på skärmen var jag som förtrollad. Det är svårt att beskriva Kuja och göra honom rättvisa. Han är så charmig och även mystisk. Genom en stor del av spelet håller han sig gömd bland skuggorna och det framkommer först senare att det är han som håller i trådarna. Först verkar han bara vara en generisk skurk som vill förstöra världen, men sen får man reda på sanningen och hans koppling till Zidane och allt detta i kombination gör honom till en av mina absoluta favoritantagonister.
Fia E: Arthas Menethil – Warcraft III till och med World of Warcrafts andra expansion, Wrath of the Lich King
En lång och mycket tragisk historia om en ung prins som vill hjälpa sitt folk i en tid då en pest sprids som gör människor till odöda. Desperat att bli starkare för att rädda sitt kungarike följde han pestens källa norrut där han lät han sig bli korrumperad av svärdet Frostmourne och blev The Lich King – de odödas ledare. En av de mest ikoniska antagonisterna någonsin.
Fia H: Leonhardt/Loewe - Trails in the Sky
Loewe börjar som en ansiktslös, generic goon, men det är vissa kommentarer från karaktärer som gör att man förstår att det är någonting mer som gömmer sig bakom masken han bär. Sen spöar han skiten ur en. Rejält (om man inte är OP men det var inte jag). Loewe var fram till förstörelsen av sin by en normal kille, men någonting gick sönder när hans livs kärlek dog i hans armar och världen sen vägrade erkänna att det ens hade hänt. Han blev erbjuden att gå med i Ourobous och han steg snabbt i rank tills han fick smeknamnet Bladelord. I alla spel jag spelat så är nog Loewes historia en av de mest tragiska jag stött på för jag förstår ju varför han känner att världen är skit. Samtidigt så förstår jag också på sätt och vis varför ledarna i Liberl och Erebonia bestämde sig för att mörka ner vad som hände i Loewes by. Det är en helt hopplös situation där inget egentligen kan göras så att det blir “rätt” för alla.
NR 1
Fia R, Fia H & Fia E: Emet-Selch - Final Fantasy XIV
Fia R: Precis som med Kuja så var det kärlek vid första ögonkastet med Emet-Selch. Hans utseende var coolt och hans personlighet var precis den jag gillar hos en skurk, galen och oberäknelig. Men så fick man lära känna honom, se bortom fasaden, se hans motiv och helt plötsligt älskade jag honom av helt andra skäl. Precis som med Jacopo kunde jag förstå och sympatisera med honom, och när tiden kom att besegra honom (för det är vad man gör med skurkar) så grät jag floder och det tog mig helt ärligt månader att komma över det. Jag älskar inte bara Emet-Selch som antagonist, jag älskar honom som karaktär.
Fia E: Den bästa antagonisten jag stött på i ett spel. Hans mål står i rak motsats med ditt eget, men man kan inte hjälpa att sympatisera med honom och hade spelet tillåtit det hade jag nästan varit på hans sida. Som spelare börjar man genuint bry sig om honom.
Fia H: Igen så håller jag med Fia R och E här. Man börjar med en karaktär som invånarna i Eorzea har beskrivit och målat en bild av nästan från ARR, får möta honom och bam, du måste nu måla om bilden. Flera gånger om. En antagonist gjord på rätt sätt helt enkelt.
/Fiorna