fiorna.blogg.se

Nu har jag klarat ut Final Fantasy IX och oj, vilken resa.

 

Handling:
Spelet börjar på en kontinent täckt av dimma på planeten Gaia. Man följer spelets huvudkaraktär Zidane, en sprallig kvinnotjusare och medlem i tjuv-organisationen Tantalus.

Gruppen har lejts för att kidnappa prinsessan Garnet av Alexandria och gör upp en plan för att göra just detta under en teaterföreställning på det resande teaterskeppet Prima Vista. Vad de inte hade räknat med var att Garnet samtidigt försökte rymma från Alexandria och faktiskt vill bli kidnappad.

Inget går riktigt som planerat och de tvingas göra en spektakulär och kaosartad flykt ombord på skeppet, som snart kraschar i en skog på grund av skadorna det ådrog sig av stadens luftvärn.

Ombord på skeppet hade de också fått med sig vakt-kaptenen Steiner som försöker ”rädda” Garnet, samt magikern Vivi ur publiken.

Efter kraschen så får spelaren reda på att i dimman i dalarna nedanför är dödlig och gör både människor och andra varelser galna.

Här börjar äventyret. Varför lejdes gruppen för att kidnappa Garnet? Vad är egentligen dimman? Man upptäcker snart att svaren på frågorna bara öppnar upp fler frågor medan världen expanderar och blir så mycket mer än man först kunde föreställa sig.

Gameplay:

Klassiskt Final Fantasy. Du har en öppen värld du rör dig i, med många städer och andra platser att besöka. När det är dags för strid så används ett ”Actice Time Battle”-system, där varje karaktär har en mätare som fylls upp och när den är full får karaktären göra sitt drag. Det finns mer än så under ytan med, men det tar vi inte upp här.

Positivt:

- Karaktärerna är fantastiska. Man bryr sig verkligen om dem och vill att det ska gå bra och sluta lyckligt.

- Berättelsen vad väldigt fin och alla teman som togs upp är relevanta och tänkvärda. Det fanns många både lyckliga, sorgsna, roliga och frustrerande (på ett bra sätt) delar och ett ”bitter-sweet” slut som verkligen tog hårt på mig.

- Karaktärerna förmågor och Items var intressanta och man fick ofta tänka till och ”möblera om” vad man tog med sig för att besegra svårare fiender.

- Spelet driver en alltid framåt, det känns aldrig som det stagnerar.

Negativt:

- Quina. Vet du så vet du, annars ska jag skona dig.

- Stundvis så kände jag mig tvungen att grinda för att lära mina nya karaktärer nya färdigheter som var viktiga för att ta sig vidare.

- Summons kändes aldrig riktigt användbara utom en viss, nära slutet av spelet när det började bli riktigt svårt.

Omdöme:

En väldigt greppande berättelse om mycket älskvärda och varierade karaktärers livsöden. Starka teman som kärlek, ensamhet och meningen med livet tas upp på ett träffande sätt som fick mig att dra många paralleller till verkligheten.

Särskilt Vivis ark, som inte alls greppade mig i början tog luften ur mig i slutet.

Det finns vissa saker i spelet som gör att man känner av åldern idag, men sett till sin era så kan jag inte ge Final Fantasy IX något annat än 5/5 poäng. Nu önskar jag mig en remake!

/Fia E

I’m so happy I met everyone… I wish we could’ve gone on more adventures.

But I guess we all have to say goodbye someday.

Everyone…

Thank you.

Farewell.

My memories will be part of the sky…